Har man (turen? oturen?) att heta "Vanja" istället för, låt oss säga "Sofia", så innebär det en himla massa saker. Till exempel att alla visste vem man var när man gick i skolan eftersom det bara fanns en Vanja, men kanske sjuttiotolv Sofior. Man behöver inte heller vara orolig för att känna sig lökig på stan när någon ropar ens namn och man vänder sig om...bara för att upptäcka att det var någon annan som ropades på. Obefintligt problem om man heter Vanja kan jag tala om, men alla Sofior har nog upplevt det både en eller två eller sexiotio gånger. Ytterligare en sak som det innebär att heta Vanja är att min namnsdag har flutit in och ut ur almanackan så länge jag kan minnas; ibland är jag med, men hipp som happ så blev man utbytt mot en ...typ Margarete. De (vem är det egentligen som bestämmer hur namnsdagarna ska ligga?) har också mage att flytta runt min namnsdag när den väl får vara med i almanackan. Detta gör att det är i princip omöjligt att komma ihåg när min (eventuella) namnsdag inträffar. Både för min familj och för mig själv. Därför måste jag säga att jag blev mäkta imponerad över min fantastiska partner in crime som i dag dök upp med ett stort fång hemplockade rabarber (hej paj!). Och fin namnsdagslapp. Det värmer ett namnsdagsförvirrat hjärta kan jag säga. Så happy namnsdag till mig, hurra!